Jag författade ett helt inlägg i huvudet under dagens första hundpromenad och nu när jag sätter mig här på kvällskvisten för att blöda ut det bland tangenterna är det helt svart. Åh.
Så synd. Det var något strålande. Jag vet det. Ska bara komma på vad det var, bara.
Idag åkte hela min familj till fjällen. Boris och jag stannar hemma för att jobba. Jag började dagen med att städa hela huset och sedan tog vi en löptur tillsammans.
Älskar att dammsuga, torka av, greja runt och vattna blommor. Det är bästa terapin i annars snurrigt huvud.
Jag fann förra årets påsar med luktärt – som aldrig såddes. Och andra fröer, som Malva och Blåklint. Kanske att jag läser en bok eller två under veckan… Fast, vem försöker jag lura. Jag ska jobba och träna Boris. Punkt.
Största prioriteringarna helt klart.
Har haft det lite svårt med Boris det sista och känt att jag inte räcker till. Min man har fått en ny anställning på annan ort vilket medför ett större ansvar för mig i hemmet. Jag som bygger två bolag och älskar mitt jobb känner mig minst sagt kluven över hur jag ska/kan spendera dygnets 24 timmar. Tre barn med olika behov kräver mycket och först och främst vill jag finnas där för barnen såklart. Och nu kommer Boris i kläm tyvärr.
Nu gör jag en kraftansträngning i hundträning samt att jag försöker klura ut hur vi kan leva smartare och spara tid. Som att handla matvaror digitalt och leja ut vissa tjänster. Håller tummarna för att vi får ordning i vårt ekorrhjul och landar mjukt.
Eftersom mitt bloggupplägg för dagen försvann bland dammråttorna på övervåningen så tänkte jag be om er hjälp.
Ny blogg – nya tag.
Vad läser du helst om här på Krickelin?
Snälla – Ge mig uppslag och ställ frågor i nedan kommentarsfält så ska jag använda detta till kommande inlägg.
Denna onsdagen var det Alla Hjärtans dag och jag var hemma med Igor som var lite krasslig. Vi bestämde oss för att åka på loppis för att handla något mjukt för Boris att ligga på. Jag blev fast bland de blå vita vaserna och urnorna som de bevarar bakom kassan.
Döm om min förvåning när blicken landade på en stor urna Blå blomster, Royal Copenhagen. Vem lämnar in en sådan på loppis?! Vilket fynd!
Alla tre är fantastiska hantverk och är fina bara som de är i grupp eller med något blommigt där i.
Till grannflickan Stella fann vi en liten svan att ha på nattygsbordet.
Jag blev alldeles pirrig och glad över mina fina köp på loppis och åkte direkt för att skaffa något fint att placera där i. Rosor, anemoner, ranunkler, nejlikor och några andra jag inte minns namnet på.
Några rosor plockade jag av bladen på och lät dem stå i små glasvaser. Så himla fint tycker jag.
Och ett stort fång brudslöja stoppade jag ner i denna vas.
Men idag bytte jag plats på buketterna och det blev nästan ännu finare. Snittar om blommorna och byter vatten för att hålla dem fina länge.
Såg att Elsa har ett inlägg om sin ”vasgarderob” och vad hon väljer för sorts blomster till dem idag. Kika här – Bra tips och så fint!
Min vän Carolina ger alltid de bästa och mest genomtänkta gåvorna. Då också alltid med tillhörande personligt kort som hon fixat och skrivit ut.
När vi lunchade sist så plockade hon fram ett prickigt paket och sa ” äsch, det är inget speciellt – men jag tänkte på dig”.
Alltså – Hon är så himla fin rakt igenom på alla sätt. På loppis hade hon fyndat en vacker bok fylld av coola illustrationer.
Och så hade hon sett dessa bilder på Pinterest och tyckt att de påminde så mycket om mig. På baksidan av kortet fann jag detta collage och i paketet låg det dessutom en galet fin blus.
Inte samma som på kortet men så lika, visst?
Så fin med knapparna i ryggen.
Tusen tack bästa Carolina! Blusen finns här på rea just nu om det är någon som blev sugen.
Idag har jag suttit och förberett kommande inlägg och lagt upp planer om när de ska slutföras och publiceras. Jag har också pratat i telefon i en lång stund med denna fina tjej. Att vara bloggare kan vara så väldigt ensamt så det gäller att finna likasinnade att prata med. Peppa och peppas.
Denna helg ska jag jobba på FGL Store och det är himla mysigt. Perfekt lördagsnöje om du frågar mig. På eftermiddagen kommer man hem till en glad och ledig familj som fixat god middag och mysiga aktiviteter.
I år är det fem år sedan Mir och jag drog igång en liten business ihop.
Vi hade inga direkta mål eller planer. Ville bra ut i världen och ha lite skoj faktiskt…
Det hela började med att vi lärde känna varandra på hotellet vi båda arbetade på. Jag frågade om jag fick fota Mir och vi blev snabbt nära vänner och drog iväg på äventyr med kameran. Hon framför och jag bakom.
Mir hade rest mycket, bott utomlands och haft ett riktigt spännande liv. Jag fick ju barn när jag själv nästan var barn och hade helt gått miste om att se mig om runt i världen. Vi började spåna på hur vi skulle kunna komma iväg och resa ihop och insåg ganska fort att vi var tvungna att skapa ett jobb runt det. Dels för att finansiera resorna och också för att kunna rättfärdiga att jag stack iväg utan att ta med man och tre barn.
Affärsidén var enkel och lysande. Mir hade köpt en mängd haremsbyxor i Thailand och tagit med sig dem hem till Sverige då hon märkt att de uppskattades av vänner och bekanta – så tjänade hon en liten peng också.
Vi tog den idén och byggde vidare på. Vi åkte till Thailand i 72 timmar och köpte hundratals haremsbyxor samtidigt som vi fotade mängder av material och delade vår resa på blogg och Instagram.
Vi hade med oss en hel del kläder från andra varumärken som vi fotade tillsammans med våra egna byxor och byggde storys kring dem och den fantastiska miljön vi befann oss i. Vi hade turen att bo precis vid munkarnas tempel och ett underbart frukostställe med bra wifi. Klockren fotolocation och bra uppkoppling visade sig vara en sjukt bra kombo.
Vi startade ett gemensamt bolag och så öppnade vi en kostnadsfri webbshop via Tictail. Bra tips för dig som inte vill lägga tusenlappar på en web-lösning för att kränga grejer. Enkel och bra lösning.
Byxorna sålde som smör och några månader efter fick vi åka tillbaka för fler inköp. Vi utökade med smycken och andra saker vi föll för. En del knepiga saker har passerat vår butik faktiskt… Ett tag sålde vi vinkande thailändska katter i silver. Vi döpte oss till For Good Luck för överallt vi gick så möttes vi med ett stort leende och dessa ord.
Vår lilla business växte. Vi sålde mer och mer kläder och började så smått att designa egna kläder med hjälp av de kontakter vi skaffat oss på vägen. För några år sedan startade vi vår största samarbete i Jaipur, Indien.
Det var sonen i familjen som tog kontakt med oss via sociala medier. Han hade sett oss på Instagram och var väldigt imponerad av vårt jobb och helt övertygad om att vi skulle göra lyckade affärer ihop.
Så vi började jobba med ett mindre familjeföretag som trycker och färgar tyger för hand. Vi är alltså med och påverkar hela processen samtidigt som vi har en stor inblick i produktionen. Vi jobbar så hållbart vi kan och med så liten klimatpåverkan som möjligt för att ta fram våra kollektioner. Här kan du läsa om processen.
Hela vår smyckeskollektion i silver skapas också för hand av två bröder i Jaipur.
Vi försöker att knyta ihop säcken och ha kvar vårt ursprung – det karga nordiska klimat som vi har i vår hemstad Varberg med de indiska influenserna. Vi har en blå tråd genom varumärket och det är lätt att känna igen det FGL står bakom.
Det är bara vi – Mir och jag. Vi är designers, stylister, modeller, fotografer, webredaktörer och mycket mer. Under åren har vi fått ovärderlig hjälp kring det tekniska och ekonomin från min man och vi har dessutom en grym revisor.
Skaffa det om du är egen – en bra revisor är guld värd. Du ska fokusera på det Du är bra på.
Vi har ökat vår omsättning med 100% varje år sedan starten och sommaren 2017 växte vi ur vår källarlokal. Av en slump ramlade vi över en industrilokal i området Brukstorget i Varberg.
Vi gjorde lokalen till vår på bara ett par månader och i slutet av september öppnade vi dörrarna till FGL Store. Detta är så mycket mer än en butik – här sköter vi all sorts drift i företaget, tar emot kunder, skapar events såsom föreläsningar, intima spelningar, yogakvällar eller middagar.
Vi är mitt inne i ett jättespännande år för FGL och det är fortfarande äventyrslusten som driver oss framåt.
Modiga och orädda men samtidigt väldigt realistiska – två små arbetsmyror som peppar varandra. Och så gillar vi att testa nya saker och ha kul. Perfekt kombination.
Och nu når vi ett nytt delmål och lanserar vår nya site FGL. Där finner man vår shop, info om events, små stories om verksamheten och annat. Så pepp!
Kika runt och se vad du tycker och kom väldigt gärna med feedback. Tack på förhand.
Jag hintade om en nyhet i föregående inlägg och en story kring den. Kom på att jag håller på den karamellen tills imorgon för jag har en annan story att dela med mig av idag – från Alla Hjärtans dag 2006.
Jag var gravid med vårt första gemensamma barn och la sinnesjukt mycket vikt vid saker och ting som andra inte förstod sig på. Antar att det var mängder av hormoner som sprutade runt i kroppen och allmän frustration. I alla fall – Alla hjärtans dag infann sig den 14 februari som alltid och jag hade köpt ett plättjärn som man kunde steka hjärtformade plättar i med tillhörande kort till min man.
Hela dagen gick och jag fick ingen gåva av Jonas. När kvällen kom så brast jag ut i snorig gråt och förbannade mig själv som var ihop med världens idiot som inte ens köpte ett litet kort till sin gravida flickvän… Jag hulkade och stod i och Jonas visste nog inte vart han skulle ta vägen. Försökte förklara att han planerat något men just inte idag bara… Men äsch, jag jämrade mig och tårarna sprutade.
– Vad du än har planerat så är det ändå förstört. Det är IDAG man ska uppvakta den man älskar och du har inte gjort det…!!!
Jag var förtvivlad och vi båda somnade med en klump i magen och jag är säker på att Jonas undrade vad fasen han gett sig in i.
Det dröjde två dagar och sedan blev jag väckt vid 04 och ombedd att packa mitt pass. Vi skulle ut på äventyr i kärlekens tecken. Kors, så härligt. & lite dum kände jag mig faktiskt som hade ställt till med en sådan scen tidigare under veckan. Han hade bokat en resa och jag köpt ett plättjärn och sedan brutit ihop över att han inte var romantisk nog… hahahaha…
Ok. Han tog med mig till Barcelona. Där tillbringade vi fyra dagar ihop och på andra dagen gick han ner på knä framför underbar utsikt i Parque Guell och friade till mig. Då hade han frågat både mor, far och min son i förväg om det kändes ok.
Galet! Jag minns att Jonas hade lite för långt hår och var väldigt nervös. Sedan minns jag också att jag hade blommig blus och åt så många crêpes marnière så jag fick gå in på toa och riva upp mina gravidbrallor i linningen…
Vi gifte oss 2007 i Varbergs kyrka och jag kan inte drömma om en klokare man än Jonas att ha vid min sida. Han backar mig i allt och är ett enormt stöd i vardagen. Så mycket kärlek för denna människa.
Måste ju överraska honom med en resa snart tror jag allt. I år fick han gummiband att träna med och energisnacks av mig. Dags att lägga in en romantisk högväxel nu när jag tänker efter…
