Uppdaterat var det här – välkommen hit!!

Hej där! Välkomna till min uppdaterade blogg. Kanske att ni inte märker mer än att det är en ny header så låt mig berätta lite om förändringarna.
Vill först ge en stor eloge till Underbaraclaras.se som gett mig stor inspiration.

I menyraden hittar ni nu tydliga kategorier som hjälper er att navigera här inne. Bredvid dem så finner ni ikoner som leder er till mina andra digitala kanaler.
Under varje inlägg har jag valt att lägga puffar till äldre inlägg som känns aktuella beroende på vad jag skrivit om – så att ni kan klicka er vidare och läsa mer i ämnet.
I menyraden hittar ni en flik om där jag berättar om mig själv, mina arbeten och hur det går att boka mig för samarbete eller föreläsning, det finns en direktlänk till min butik KLco och en flik för Bokcirkeln och alla dess inlägg.

Låt mig berätta om de kategorier jag har skapat:

Vardag – Här skriver jag om allt mellan himmel och jord, mitt liv i stort och smått & vad jag inspireras av.
Entrepenörskap – denna flik hade jag först bara tänkt döpa till jobb men ju mer jag tänkte på hur jag ville förmedla mina inlägg kring det arbete jag gör så föll det på Entrepenörskap, jag vill dela med mig av hur man bygger företag, lägger upp strategier, tänker med ekonomin, med sociala medier och hur jag själv tänkt i mitt företagande.
Hem & Inredning – Här skriver jag mest om mitt eget hem men blandar även in andra hem som inspirerar mig.
Varberg – Ja får otroligt mycket frågor på mail och dm o staden jag bor i. Kul!!! Jag försöker samla allt jag skriver om Varberg under denna kategori.
Trädgården – Här skriver jag om min egen trädgård och även om andras. Allt som inspirerar mig kring trädgårdsliv.
Resor – Just nu reser vi inte så mycket men alla äldre resor finns samlade i denna kategori om ni vill drömma er bort. Här kommer jag fylla på med både inrikes och utrikes resor när det blir möjligt att resa igen.
Hjärtefrågor –  Först tänkte jag döpa denna kategori till samhällsfrågor, detta är en kategori där allt mitt ideella arbete ska få plats, alla erfarenheter kring våld, beroendesjukdomar och psykisk ohälsa ska rymmas i denna kategori. Kanske är det min viktigaste kategori – den jag helst vill att ni klickar in er på. För dessa inlägg ger er perspektiv och kunskap.
Intervjuer – Här intervjuar jag spännande människor som har intressanta berättelser som berör.
Recept – detta är en kategori som inte fylls på så ofta. Men det händer att jag gör något gott då och då och då vill jag såklart dela det med er…
Mode – jag gillar kläder och här delar jag med mig av olika outfits. Ska verkligen göra mitt bästa att inte bara uppmana till nyköp utan hellre se hur man kan kombinera det man redan har i garderoben.
Kvinnokroppen – Ja, men ja. Varför pratar vi inte mer o vad som händer i våra kroppar? Tonårstiden, graviditeterna, amningen, träningen, normer, kroppshets, träning, hur maten påverkar oss, när förklimakteriet knackar på, träning och mycket mer…

Nu undrar jag om ni kan kika runt lite och se om ni upptäcker något som blivit tokigt? Känns allt ok? Ge mig gärna feedback så ska vi åtgärda detta direkt så det blir så bra som möjligt för er att att vara här inne. tack på förhand.
Önskar er en riktigt fin helg.

 

Loppisfynd och pelargon – bra kombo inför helgen

Yes – nu är Årets pelargon här och det blev Astrid som passar kalasbra ihop med mina Mårbacka.
Klart jag åkte och köpte en direkt –  Så fin ju. Ska kruka mina sista dahliaknölar idag och få ner lite frön i jord…
Nu kliar det i de gröna fingrarna.

Min familj har åkt till stugan och lämnat Boris och mig i Varberg. Jag ligger efter så mycket i jobbet efter jag var sjuk så jag hade inte riktigt ro att åka iväg och det är också bra att dela upp sig så här. De får kvalitetstid tillsammans och jag får dyrbar egentid – jag jobbar ju mycket hemma och har oftast minst ett barn och hund här hemma samtidigt så det är bra att ta en liten paus från varandra.
Jag har dammsugit hela huset med podd i lurarna och ser faktiskt fram emot att ställa mig i tvättstugan några timmar med min bok i öronen. Sedan blir det trädgård, jobb, promenad, bastu och bad…. hinner jag måla ett rum också? Har ju färg som blivit över från jobbet… Hade ju tänkt baka till söndagens live med Hanna Wendelbo också faktiskt…

I alla fall, idag lanserar jag ju den nya uppdaterade bloggen och ska pilla lite med den såklart. Och så har jag två deadlines i  helgen. Sjukt roliga sådana.
Måste försöka träna också, min kropp gör så ont efter noll träning sedan början av februari då jag blev sjuk. Så nu sätter vi punkt tycker jag så jag kan komma igång med alla mina planer, hahahaha, jag är en sådan galen tidsoptimist…
Ska låta er veta vad jag hann med under dessa dagar såklart.

Men först måste jag visa loppisfynd.

12 st fantastiska kökshanddukar med vacker gul rand. Två silverbrickor – en för laxen under påsken och en för frukost på sängen. Muggarna är dock nyproduktion, det är Götefors nya samarbete med Emma von Brömsen och de passar så bra in i min befintliga samling. Ser mig själv bära runt dessa i trädgård och växthus i sommar.

Och bra pajformar. Hur fina!?

Tänk hallonpaj med vaniljglass under äppelträdet denna sommar.
& den lilla skålen. Jag samlar på små vita skålar att ha nötter, bär och smågrejer i. Der är så fint att duka fram olika tycker jag.

Ses senare!  Förresten – Tack så mycket för fint mottagande av förra blogginlägget då jag skrev hur jag arbetade.
Ni är så fina och kloka! Ha en bra dag nu.

 

Mitt företagande – struktur, strategi och prioriteringar

Hej.
Nu kommer ett långt navelskådande inlägg om hur jag jobbar – kanske inte jätteintressant för alla men säkert för en del av er. Jag tycker själv att det är superintressant att veta hur andra styr upp sina företag och sina prioriteringar.

Detta år utvecklar jag bloggen, skapar tydliga kategorier och bättre struktur.
En del i detta arbete är att också berätta för er hur jag jobbar med mina verksamheter – för dig som är nyfiken på hur det är att vara egenföretagare och på hur jag balanserar mina verksamheter på ett hållbart sätt.
Så ekonomin och energin går hand i hand.

I början av 2020 ändrade jag min arbetssituation för att bara kunna fokusera på mina egna verksamheter. Inte en dag för tidigt kan jag känna nu i efterhand – det visade sig vara precis vad jag behövde för att komma vidare, för att kunna skapa ett ekosystem där allt jag gör leder till en tryggare grund att stå på.
Jag har dessutom fått ett bra kvitto på att detta var ett klokt val då mina kanaler växt mycket senaste året och skapar mer engagemang än någonsin.

Ta en kik på ovan tankekarta. Allt är uppbyggt kring bloggen jag startade 2008 och sedan har det byggts ut verksamheter från den.
Längst ner till vänster ser ni mina digitala kanaler som jag lägger mest tid och energi på, jag fyller dessa med relevant innehåll såsom artiklar, tips, intervjuer & bilder –  detta gör jag utan att få betalt.
För att detta ska gå runt ekonomiskt behöver jag göra samarbeten med kunder i mina och deras kanaler – skapar bilder, filmer och texter för sociala medier och print.
Detta är jätteviktigt för mig – hade jag inte haft detta ekonomiska ben att stå på så hade jag aldrig kunnat satsa på bloggen eller på KLco.

KLco är en verksamhet som jag driver både digitalt och fysiskt med ett sortiment jag själv producerar uppblandat med andra varumärken som matchar mitt. KLco är min största inkomstkälla just nu men också den som kostar absolut mest.
Lokal, personal, produktutveckling, lager…mm.

Jag jobbar med föreläsningar, utbildningar och coaching vid sidan om men de tar inte lika stort utrymme i mitt arbetsliv och generar inte heller inte samma inkomst som de andra verksamheterna. Men alla intäkter är viktiga – de är en möjliggörare för att bygga KLco på ett bra och hållbart sätt utan att behöva belåna mig hos banken.
När jag gör samarbeten eller ovan nämnda tjänstejobb är det pengar rakt in i företaget – hos KLco ligger det mer arbete bakom varje krona som kommer in i kassan.
Men å andra sidan så är det många års obetalt arbete som ligger bakom varje krona jag nu får in via samarbeten och föreläsningar. Det ena ger det andra.

Jag är helt övertygad om att vi alla kommer framåt i vårt yrkesliv med hjälp av olika drivkrafter – för mig har den största drivkraften varit att jag har en möjlighet att påverka och dela inspiration kring stort och smått i livet, och också dela  kunskap kring de hjärtefrågor jag brinner för och arbetar ideellt med. Jag är engagerad i olika organisationer lokalt som jobbar med mäns våld mot kvinnor och ungdomar som inte mår bra. Allt jag skrivit om ovan är en möjliggörare för detta ideella arbete och senare mål i livet – om vi tittar på en fem- eller tio-årsplan  framåt så är det att skriva böcker med självupplevda berättelser och faktabaserad kunskap kring dessa ämnen.

Jag finns på blogg, Instagram, Youtube, facebook, tiktok, LinkedIn & Club House. Kanalerna ovan ligger det mest arbete bakom  – dock gick inte Youtube som jag önskat och jag har nu en vilande kanal som jag inte uppdaterar i nuläget.

Instagram tar mycket av min tid – jag lägger egna inlägg och uppdaterar ofta i storys, interagerar i andras kanaler, sköter dm och försöker svara upp i mitt kommentarsfält. Detta är en kanal som jag inte äger och har kontroll över – det är dock ett väldigt viktigt ”skyltfönster” för allt jag gör. Här når jag ut på ett oslagbart sätt och har en möjlighet att dela budskap & bygga relationer till både kollegor och till de som väljer att följa mig.
Instagram är föränderligt – det kommer nya  uppdateringar hela tiden för att få oss mer aktiva och det gäller att hänga med och hitta ett arbetsätt som funkar med familj, annat jobb och välmående.
Jag tror det är viktigt att ha ett starkt varumärke i botten så när detta forum inte är aktuellt längre så kan man paketera sin verksamhet och flytta med till nästa forum som blir populärt.

För mig har det blivit väldigt tydligt genom åren att min blogg är navet i allt jag gör och att det är här jag ska satsa stort – detta är en domän jag äger själv och jag har kontroll över i alla delar. Här kan jag bygga upp ett community på ett hållbart sätt – med bra innehåll och en möjlighet att klicka sig runt.
Utmaningen här är att alltid skapa inlägg som känns relevanta och spännande, jag känner själv att jag blir mer och mer kräsen i vad jag konsumerar på sociala medier och vill gärna att det ska vara smart, snyggt och skrivet med hela hjärtat.

Jag tittar mycket på hur Elsa Billgren och Underbaraclara jobbar med inlägg – de är alltid nyskapande, kreativa och har ett skönt flow i sina uppdateringar. De är där med hela hjärtat, de får mig som läsare att tänka till, utmana mig själv, bli inspirerad och vilja kika in varje dag. De har också ett levande kommentarsfält som jag uppskattar väldigt mycket – det är roligt när läsare delar med sig och stöttar upp varandra i bland kommentarerna.

Jag älskar koncept- och produktutveckling. När jag byggde upp varumärket KLco under förra året fick jag stor hjälp av mina erfarenheter inom sociala medier.
Jag tänkte att hjärtat måste ligga bakom till 100% och varumärket ska erbjuda mer än nyproducerade prylar. Det ska vara vara en upplevelse som tilltalar alla sinnen och verksamheten ska ha ett syfte som främjar folkhälsan både fysiskt och mentalt.

Man ska kunna smaka och dofta på KLco, man ska kunna känna det i bröstet och man ska bli nyfiken på att vilja lära sig mer om livet – få kunskap om te, tång, natur , hälsa och trädgård…
Kurser för både ungdomar och vuxna, föreläsningar, möten och mycket mer. Att hela verksamheten är uppbyggd kring ett tehus känns helt rätt i magen – en testund kan man dela med andra  eller njuta av ensam.

I april förra året startade jag vårt Instagramkonto @klco.se och började berätta om verksamheten. Lät alla vara med i processen och utvecklingen, berättade om lokalen och om vad  vi ville skapa – men jag berättade inte om sortimentet förrän det var dags att lansera konceptet i början av sommaren. På det sättet kunde jag bygga upp förtroendet för varumärket och skapa relationer utan att prata sälj och konsumtion – detta kändes väldigt bra och var uppskattat.

I slutet av juni lanserade vi vår hemsida som innehöll så mycket mer än en butik – berättelser, inspiration och möjlighet att boka in sig på våra spännande workshops. Bildspråket har känts viktigt genom hela resan och eftersom jag gärna tar alla bilder själv så ville jag ha ett annat ansikte än mitt men som ändå  skulle skapa igenkänning för varumärket. Jag frågade Nütie om hon ville ställa upp som modell och hon har varit vår musa sedan starten.

Målbilden för inredningen i lokalen och vilken känsla som skulle förmedlas i sociala medier stod klar i början av 2020 – jag skapade moodboards och värdeord, satte en grafisk profil – här fick jag jättefin hjälp av vänner och kollegor.
Jag är så himla stolt och glad över hur KLco har utformats och hur väl det har tagits emot. Det har inte ens gått ett år sedan starten och vi har dessutom sjösatt detta koncept mitt under en pandemi – jösses, vilket arbete vi gjort. Numer har jag Theoni som jobbar hos mig för att få det hela att gå runt och för att jag ska kunna fokusera på det jag är bra på. Hon är grym på siffror och excel – så tacksam över att hon kom och styrde upp.

Jag ska absolut berätta mer om vår arbetsfördelning och visa hur vi jobbar som inspiration till dig som också går i tankar om att anställa.

Nu tar jag nästa steg. På fredag lanserar jag en uppdaterad version av bloggen med ambition att det ska bli ännu roligare och mer givande att följa mig här inne.

& Visst är min nya header grym?
Det är Anna Ileby som gjort porträttet och Hanna Wendelbo som ritat blommorna – en fantastisk kombination från två av mina favoriter.

Just idag är jag stark – just idag mår jag bra

Vilken fin som solig dag vi haft här på västkusten.

Jag började söndagen med att mixa ihop gott till frukost – fryst mango och fryst avokado, ett paket av varje. Sedan mixade jag det med dadlar, kakao, havremjölk och lite honung. Blev kalasgott! Varmt tips till bra mellanmål som alla chokladälskare gillar.

Sedan hade Hanna Wendelbo och jag vår livesändning från trädgården och då skapade jag den har påskiga buketten och Hanna visade hur man sår luktärtor på bästa sätt.

Jag fick ett omedelbart sug efter att komma igång med mina odlingar och började kruka dahliaknölar. Jösses vad många det blev…

Jag krukade nästan hälften och bar ner dem i källaren.

Nästan alla mina knölar hade klarat sig från förra året och de var så stora så jag fick dela flera stycken.

Sedan försådde jag sex olika sorters luktärtor.

Jag gör som Hanna lärt mig. P-jord i sådana här krukor, tryck till och dränk i vatten.

Tjugo frön lägger du sedan på jorden och täcker sedan med typ 2cm jord.

Märk vilken sort det är och trä en plastpåse över krukans botten. Klart!

Nu ska de stå inne i två veckor på en solig fönsterbräda tills de kommer upp knubbiga små plantor. Man behöver inte vattna under denna tid. Sedan ställer jag ut dem så de växer till sig och blir riktigt goa innan det är dags att plantera i trädgårdslandet. Hos Hanna har du en pedagogisk och bra beskrivning om hur du såt luktärt på bästa sätt. 

Skönt att var igång faktiskt. Tänkte först vänta till vecka 13 för jag kände mig varken sugen eller i fas. Men idag kom pirret i magen och det var så mysigt att fixa ute i trädgården.  En riktigt fin dag som vi avslutade med mjuka samtal i bastun. Nu är det dags att krypa till sängs.
Soundtrack till denna dag.

Hoppas ni har haft en fin helg.
Vill passa på att tacka för alla berättelser i kommentarsfältet föregående inlägg – tillsammans är vi mindre ensamma. Tack för att ni delade med er.

Mitt Covid-år

Jag vaknar vid 05.25 av mig själv, kroppen är otroligt trött och det känns som hela jag är ett stort blåmärke. Men hjärnan har börjat snurra och jag måste gå upp för de gånger jag försöker ligga kvar och vila får jag sådan ångest så det är inte värt det.
Kaffedoften sprider sig i köket, jag skakar paketet med havremjölk och därefter nästan ritualiskt häller upp i min kopp innan jag bär den mot soffan. En helig stund – så tacksam över att ha doft och smak tillbaka…

Jag tänker berätta om mitt Covid-år.
Först hade jag tänkt att lämna det utanför bloggen men det verkar bli en segdragen historia som påverkar mig mer än jag hoppats på så jag ändrar mig. Tänker också att ni är många som förlorat något detta året – relationen, hälsan, jobbet, drömmarna…
Jag vet inte, det enda jag vet är att det påverkar oss alla och vi går igenom ett skitår tillsammans. Jag tänker framförallt på barnen och på den psykiska ohälsan, på folk som redan innan detta lider och blir ännu mer utsatta och sjuka av den här isoleringen.

Berätta gärna om ditt år för mig – för oss. Vi har försökt att vara tappra, positiva och glada så länge nu. Det är okej att lyfta på locket och låta sorgen välla ut ibland också. Inget blev som vi tänkt och hoppats. Året har dock öppnat helt nya dörrar och givit andra perspektiv – så som det ofta gör i kriser. Jag är tacksam för många insikter.

Januari 2020 – Min familj kom hem från Sri Lanka och jag hade en ny affärsidé innanför bröstet. Så redo att skapa en egen verksamhet med alla drömmar och visioner som målats upp i mitt inre. Jag ville ta allt det jag brann för och knyta ihop mina verksamheter på en och samma plats. Det blev mycket arbete där i början av året och samtidigt började det rapporteras på nyheterna om ett virus som spreds i Asien. Vår yngsta var orolig och jag minns att jag sa att det inte var någon fara ”det kommer inte komma hit”…
I februari skrev jag på hyreskontrakt på en ny lokal och hade flera produktioner igång för att skapa sortimentet för min nya verksamhet. Sportlovet kom och därefter var det överallt – i alla samtal, på nyheterna och i min feed  ”viruset sprids i Europa”, mest i Italien och strax därefter gick det fort – det första dödsfallet i Sverige ägde rum 11 mars och samtidigt konstaterades det att en pandemi spred sig i Sverige.

Jag blev livrädd och slukade alla nyheter maniskt. Presskonferens vid 15 varje dag och nya restriktioner. Jag var egentligen inte så rädd för smittan och för att vi skulle bli sjuka – men jag blev vettskrämd över att samhället skulle kollapsa. Människor bunkrade konserver och toapapper. Nyheterna fylldes av rädsla.  Jag blev av med jättemånga inbokade jobb och allt ställdes in. Jag såg vänner inom kultur- och restaurangbranschen gå på knäna. Hur skulle de klara det här? Hur skulle vi alla klara det här?

All produktion jag hade på Sri Lanka gled mig ur fingrarna och hela ön stängdes ner. Jag hade lagt företagets ekonomi och all energi i en och samma korg och det fanns ingen återvändo. Våren var tuff och orolig men vi försökte vara positiva och satsa så mycket vi kunde. Vi fick hitta andra leverantörer och jag tackade min lyckliga stjärna över att jag valt att producera alla linneprodukter i Europa samt smycken och keramik i Sverige.
Lokalen stod klar i maj och jag planerade öppna i juni.

Min man blev sjuk i covid i början av juni och vi väntade bara på att jag också skulle bli sängliggandes och här var ångesten rätt stor om man säger så…
Han var sjuk i fyra dagar och i karantän enligt rekommendationer och på något mirakulöst vis klarade vi andra oss från att bli smittade och jag var nog rätt naiv – trodde jag kanske hade haft det ändå men varit symptomfri eller inbillade mig att vi var immuna för att vi hade en annan blodgrupp…

Den 27 juni öppnade jag min nya verksamhet och Varberg fylldes av semesterfirande turister – det var otroligt mycket folk, de stora arrangemangen anordnades inte men stränderna, restaurangerna, hotellen och butikerna var öppna. Alla gjorde så gott de kunde och försökte anpassa sig till rådande läge – det blev en fantastisk sommar.
Vi lyckades till och med genomföra en hel del utbildningar i lokalen. Vi var så tacksamma och glada. Men phu, jag hade jobbat så mycket och var nog helt slut – men gick fortfarande med gasen i botten på adrenalin, vilja och lust. Men jag behövde anställa för att räcka till och Theoni började på halvtid för att hjälpa mig i alla verksamheter.

Under sensommaren började det rapporteras om en andra våg och alla blev mer försiktiga. Det påverkade såklart besöken i butiken och vi försökte vara så kreativa vi bara kunde digitalt för att fortsätta driva verksamheterna genom den här. Alla kämpade verkligen. Att vara egenföretagare genom en pandemi har varit en resa – jag ser på min man som är en av delägarna i ett börsnoterat företag. Det har varit många långa kvällar med arbete för oss båda om man säger så.

Men hur har vi haft det privat? Jo, vår familj är inte så sociala utan vi hänger oftast med varandra på fritiden så våra kvällar och helger har egentligen sett ut som de alltid gjort. Vi lever med adhd och add – all hemundervisning har passat oss bättre än den vanliga skolgången.
Vi är hemma väldigt mycket så det skiljer sig inte mycket på hur vi levde innan. Året har varit tufft för vår stora kille dock. Alla dessa unga vuxna är de stora förlorarna i denna pandemi tycker jag – konsekvenserna av denna nedstängning av samhället är skrämmande på så många plan. Jag är väldigt orolig.

Vi har tagit oss till 2021 och levt ett år med en pandemi. I början av februari satt jag med datorn i knät och förberedda morgonens arbete då jag kände att livet bara rann ur mig – bokstavligen. Som att något steg in i kroppen och satte stop. Gå och lägg dig sa min man.

På natten vaknade både jag och mellanbror med feber, vansinnig huvudvärk och ont i vrister, knän och höfter.
”Nu har vi fått det” kände jag direkt och vi bokade test kommande morgon. Positivt. Lillebror testade sig också även fast han var symptomfri och han visade sig också positiv och vi satte oss alla i karantän. Mellanbror var bara sjuk i tre dagar men jag låg i tolv dagar –  jag sov mest och jobbade så mycket jag klarade vid datorn. Alla bokade jobb var som tur var förberedda och jag kunde sköta allt digitalt samtidigt som Theoni skötte driften.
Efter 5 dagar kröp viruset upp i bihålorna och jag tappade jag smak och doft. Hade också ett stort tryck över skuldrorna mot lungorna, som att någon stod och tryckte in mig i en vägg. Allt började smaka bränt bröd – värken i kroppen hängde kvar länge men febern bara några dagar.
På fjortonde dagen gick jag till jobbet och efter ungefär tjugo dagar fick jag tillbaka doft och smak.

Vad jag har förstått så är det inte helt ovanligt att en enorm trötthet hänger kvar i flera veckor eller till och med månader. Det är nog därför jag väljer att berätta.
Jag märker att detta påverkar mitt arbete väldigt mycket och det påverkar i sin tur er.

Vissa dagar får jag gå och lägga mig febrig och bara ligga still efter jag jobbat i några timmar och jag är helt grötig i hjärnan. Jag gjorde en föreläsning häromdagen och fick sedan ligga hela dagen och sedan sova tio timmar. Jag brukar ha väldigt mycket energi och hinna mycket men nu klarar jag inte det. Ni får ha överseende med mig helt enkelt tills detta går över. phu, hoppas det gör det…
Längtar tills jag kan börja träna igen, få tillbaka energin och vara klar i skallen.

Jag fattar dock att vi klarat oss lindrigt. Vi har båda våra jobb kvar, vi är relativt friska, vi har varandra och stöttar upp i relationen mer än någonsin.
Är så jäkla ödmjuk inför livet just nu. Man vet aldrig vad som ska hända så passa på och lev det bästa liv du kan här och nu.

Här eller i sängen ligger jag typ dygnet runt – men så fort jag orkar är jag på jobbet,  jag har också börjat gå längre promenader och börjat kallbada igen.
Jag försöker vara positiv.

Berätta om du vill – hur har ditt år varit?