Dialogen fortsätter – & tack för det. Kommunikation är det viktigaste verktyget vi har.

Jag vill fortsätta prata om företagande och TILLVÄXT  – ordet jag valde som värdeord för detta år.
En intressant dialog utvecklade sig i min dm på Instagram efter jag lämnat en reflektion kring om detta ord känns laddat med negativitet och girighet. En av mina följare uttryckte nämligen detta och jag misstänker att hon inte är ensam om att känna så. Så låt oss prata om det.

Under mina år som företagare har jag stött på människor (oftast andra kvinnor) som verkar provocerade av dialogen kring företagande och som gärna kritiserar eller ifrågasätter tillväxt och kapitalism.

Mitt svar löd:
Det är fint tänkt – att om alla bara la ner sina företag och inte producerade något mer så hade allt varit underbart, eftersom vi redan har allt vi behöver?
Jag ser TILLVÄXT som mognad i mitt företagande – skruva på det som funkar, minska och öka där det behövs. Jobba smartare med både pengar, människor och energi. Vi växer organiskt i takt med att efterfrågan på våra kläder ökar. Vi arbetar så hållbart vi kan i den bransch vi befinner oss i anser jag.
Synd att TILLVÄXT är ett ord laddat med negativitet.
Enligt mig är tillväxt en förutsättning för innovation, och kan vara både bra och dåligt. Så det är dumt att bara klassa ordet som negativt. Utan tillväxt så hade människan aldrig flyttat ut ur grottan, vi hade fortfarande haft en medelålder under 40 år och en barnadödlighet på 50%, kvinnor skulle inte haft rösträtt mm…
Att välja bort tillväxt är enligt mig en ynnest förunnad dem som lever i en värld där andra drivit tillväxt och innovation. Att luta sig tillbaka och räkna med att andra fortsätter att driva utvecklingen inom läkemedelsutveckling, jämställdhetsarbete och utveckling av mer klimatsmarta lösningar.

Det är tråkigt att samhället är så svart och vitt. Antingen är man för eller emot och så står alla och gapar på hur dåliga de andra är.

Jag själv tycker det är intressant att läsa om andra personer som berättar hur de bygger bolag! Det är kunskap som behöver komma fler till del, särskilt kvinnor. Företagare är stommen som bär landet ekonomiskt enligt mig – de är jätteviktiga. Och TILLVÄXT är avgörande för att kunna överleva som företagare.

Ett axplock av reflektionerna som drös in i min dm. En dialog som var särskilt skarp och klarsynt och som jag högläste för min man här i soffan kom från @sophiashyman
Jag frågade om jag fick citera henne i ett blogginlägg och fick ett ja.

”Nej men gud! 100%!! Tack för att du skriver om detta. Är så less på samtalskulturen i min ”sfär”. Så fort någon skriver om företagande, pengar, karriär etc drösar det in slentriankritik om kapitalism och tillväxt. Ja, otyglad (dvs helt oreglerad) kapitalism gynnar inga samhällen i längden, men tur att väldigt få driver den linjen i dag.
Trots att man lätt kan tro det.
Det är märkligt 2024, men det är fortfarande så att god god feminist förebild är någon som PRATAR om feministiska problem (ex ekonomisk ojämlikhet mellan könen) hellre än att försöka lösa dem, till exempel genom att tjäna egna pengar. Väldigt skevt om du frågar mig, men jag tror det är uråldriga vanföreställningar om kön som gör sig påminda. Även bland kvinnor.
Man ska verka för jordens bästa, helst genom välgörenhet och goda gärningar dagarna i ända och idkar man inte välgörenhet ska man tänka på alla som har det sämre. Eller på sina privilegier (inte för att det är dåligt med en reality check då och då, men att STÄNDIGT disclaima med sina privilegier är… tröttsamt).
Nej. En stat som reglerar lagom men inte i onödan och underlättar för framförallt småföretagare gynnar samhället i stort. Entreprenörer och drömmar finns överallt – och även drivet, som du nämner. Viljan att förbättra livet är universell!”

WORD! Jag håller med om allt Sophia!

Hon sätter verkligen huvudet på spiken. Jag tycker vi behöver fler kvinnliga företagare med driv och dessa bör vi applådera istället för att ”skamma”. Det är ett evigt tjat om att dessa arbetar för mycket, att de är svåra att leva med och inte tillbringar tillräckligt med tid med sina familjer. En man skulle aldrig bli ifrågasatt på detta sätt. Jag märker ibland att vissa kvinnor skruvar på sig och blir provocerade av att jag bygger bolag, tjänar pengar och prioriterar mitt företagande så mycket. Det är ofta dessa kvinnor som påpekar att jag nog har blivit sjuk för jag ”jobbar för mycket” då jag fått en vanlig magsjuka eller influensa.

Jag är intresserad av fler reflektioner i ämnet så varsågod – skriv gärna. Och du behöver inte alls hålla med mig.

Vill ni läsa mer om tankarna kring TILLVÄXT och företagande så kan ni spana in kommentarerna här i mitt inlägg.

 

Söndagen den 11 februari

Vi når söndagen den 11 februari och den ångest som kravlade upp i knät under måndagen har inte släppt sitt grepp om mig.
Tyngden över bröstet, andetaget som inte landar i magen och olusten som kryper som myror i blodet. Det är märkligt för det brukar inte hålla i sig så här länge…
En hel vecka utan glädje i kroppen är inte likt mig. Och nej – jag har inte jobbat för mycket om det nu är någon som känner att det är för mycket runt mig.
De kommer alltid – de ”omtänksamma” kommentarerna om att jag arbetar mycket.
Nej, så är inte fallet för jag har tagit mig igenom alla avsnitt av tre serier, städat garderober, tränat och suttit svettig i bastu flera timmar.

Jag har kanske jobbat för lite?

Sista säsongen av FARGO var otroligt spännande. Och serien En Dag på Netflix var så himla fin. Jag har fått fotkli, mjuka samtal runt matbordet och varma kramar. Så jag får nog vänta ut detta och läsa alla era tips i detta inlägg en gång till.

Idag var jag här och höll i en teprovning för några tjejer som hade workshop i lokalen. Blir så varm i magen av att platsen jag skapat används till denna sortens upplevelser. Det var en workshop som hette ”Inre boost” och deltagarna fick ta del av kunskap kring lera och andetaget. Verkade fantatiskt och tjejerna som var där var verkligen gulliga.

Känner mig tacksam och stolt – men också ledsen och tom. Så kan det vara. Allt blir bra. Det måste man tro.
Kram till er. Nu knäcker jag nog en säsong till – vilken serie rekommendera ni?

Sparat i inspirationsmappen

Sparat på Instagram det senaste – en salig blandning mellan kulörer, färg och form.
Ser på något sätt ett tema – gör ni?

Den här hyllan är ju galet fin. Både i kulör och stil. Sparade ner direkt och tänkte på detta ovanför bordet i Frankrike. Källa @nomobis

Sparade ner den här godingen. Visst är det otroligt vackert med bara axlar om sommaren. Brunbrända axlar och en karamell som den här! Tyvärr funkar inte min byst i den här sortens toppar så det blir pass för mig men det är nästan så man blir sugen på att skära bort en bit tutte för att kunna bära något liknande.
källa @shoprhode

Det lutar åt dem här kulören i vår matsal med en platsbyggd bokhylla. Sparade ner som inspiration. Noterade också vit hortensia ihop med hundkex (?). FINT!!
Bord och stolar är också otroliga. Mattan. Allt.
källa @houseandgardenuk

Ok. Så om jag tar upp leran igen så funderar jag på att måla ansikten så här på mina tallrikar. En bra idé, visst?
källa @gavin1966

Ett utomordentligt vackert moodboard med färg och form.  Här kan jag vila blicken länge.
källa @partnershipeditions

Detta tilltalar mig. Känner du detsamma?
Tror det är många som stannar för länge. Jag har gjort misstaget flera gånger i mitt liv men blivit ganska klok på vägen. Skulle säga att jag bockar av alla dessa ovan nuförtiden.
@spiritdaughter

Jag ska göra om vårt sovrum och samlar inspiration. Lite av ovan faller mig i smaken men mycket som går bort. Det är väl egentligen det randiga ihop med lampskärmen som tilltalar mig mest. Och den gula ramen.
källa @parisianvibe

Här är det randiga också det som tilltalar mig. Och kulörerna. Formen på lampfötterna. Men motiven på tavlorna och stilen på byrån känns bara fel och billigt. Svårt att förklara varför men känner det bara. Gör ni detsamma?  För mycket nyproduktion antar jag…
källa @alicepalmerco

Här är dock allt rätt. Snälla – jag svimmar. Tavlornas placering, de olika sänglamporna, den rosa kulören och bänken framför sängen. Detta är så himla fint.
@hannastefanssons är i Nice på Hôtel Amour Nice.

Lätt packning och på hotell

Jag åkte till Stockholm igår för att delta i en pressmiddag i Saltsjöbaden. Jag åkte direkt från stationen till middagen så jag tackade min lyckliga stjärna att jag hade packat lätt och bara hade en liten väska på axeln och datorn under armen.
Det blev en lång sittning så jag checkade inte in på mitt hotell förrän efter 24 på natten. Snark. Jag var så sjukt trött och orkade knappt krypa i pyjamasen men gladde mig åt att jag hade bokat min absoluta favorit – Miss Clara. Älskar deras rum, sängar, badrum och frukost. Känns tryggt också att alltid veta vad man får och alldeles lagom stort.

Hotellet ligger på Sveavägen och det är liksom bra avstånd till allt här.

Jag åkte upp i samma kläder som jag hade på middagen och de åkte på även denna morgon efter dusch.

Så smart – för jag hade endast med mig nya trosor, dator, pyjamas och extra klackar.

Lite smink, doft och hudvård var såklart också med. Men allt fick alltså plats i en liten väska och det var toppen.

Började morgonen med arbete och kaffe i sängen.

Sedan gick jag ner till frukosten. Här serverar de allt på små uppläggningsfat och med goda juicer.

Min frulle – gubbröra, lax, ägg och massa gott.

Rågbröd med färksost, lax, gurka, groddar och peppar. Så gott.

På rummet har de Byredos produkter. Älskar!

Så fint och klassiskt. Älskar prick allt och önskar jag hade kunnat ta en sen utcheckning för att ligga kvar i sängen med datorn i knät.

Men nej – redan vid 10 fick jag väldigt bråttom och sprang till tåget.
Hurra för lätt packning och bra hotell. Det gjorde den här snabbvisiten i Stockholm lite lättare helt klart.

Tack och ett minne från storstan

Tåget går mitt genom landet – från den grå västkusten, genom ett vinterlandskap och fram till stora stan.
Stockholm –  som ibland gör mig lite rädd. Vi är lite sena och jag sitter baklänges och kämpar med en molande åksjuka.

Ett gammalt minne dök upp i mitt medvetande. När jag var på Vattenfestivalen här på 90-talet. Var det 96…? Hette det förresten Vattenfestivalen?
Jag har var här med Nille och min nya kille. Jag var så kär.
Men också rädd. Den senaste tiden hade han varit så oberäknelig och det gjorde mig osäker. Jag försökte vara till lags och inte göra honom arg men hans ilska blossade upp utan anledning och jag hade svårt att parera i svängarna. Denna kväll tryckte han upp mig mot en stenvägg runt plattan, höll en kniv mot min hals och väste aggressivt något om att jag jag var en hora och att jag borde dö.  Varför hade han en kniv på sig ens?
Tänk att jag inte bara gick åt ett annat håll den kvällen…
Men jag visste ju ingenting om Stockholm och på den tiden hade man ju inte ens en mobiltelefon. Jag kunde hu inte kolla google maps eller någonting. Jag skämdes så – jag ville därför inte leta upp en telefonautomat för att ringa föräldrar utan förföljde honom på avstånd tills hans ilska mot mig ebbade ut. Tills han förlät mig. För det var alltid jag som gjort fel och som fick be om ursäkt.

Det fortsatte så. Flera år. Slagen och strypningarna blev bara värre och värre. Mina ursäkter över min egen existens blev bara mer och mer desperata.
Vilka jävla skitminnen man bär på va?

Tur man kommit vidare i livet och kan se tillbaka på den delen av livet med både sorg och empati. Jag gjorde så gott jag kunde.

Det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Nu rullar tåget in förresten och jag måste rusa. Ska sminka mig på en toalett och möta upp kollegor. Vill säga tack för alla era fina avtryck i föregående inlägg. Än en gång får jag bevisat för mig att bloggformatet är ett av de bjussigaste platserna att befinna sig på digitalt  – i alla fall på den här bloggen. tack för er.