Månad: juli 2022

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST, Varberg, Vardag

Expandering – man bromsar sig inte genom en kris…

”Det är inte så smart att bromsa sig genom en kris – kom igen, detta har du gjort förr!”
Min man tittar på mig och får det att låta hur lätt som helst när jag beklagar mig över att jag återigen har gjort en oerhört stor satsning i mitt företagande precis då samhället går in i en kris och konsumentbeteendet förmodligen kommer förändra sig rejält. Inflation och sinnessjuka elpriser. gud hjälpe mig. Oss alla.
Sist var våren 2020 då pandemin var ett faktum och jag lanserade KLco där på försommaren mitt under restriktioner och rädslor.

Nu är det åter igen dags för mig att utveckla något nytt jag har varit sugen på under en längre tid. Tanken med Klco är att det ska vara som en livstilsbutik som erbjuder utvalda produkter till hemmet och hela livet. Konst, litteratur, inredning, kläder, te och mycket mer.
Nu bygger vi upp inspirerande inredningsmiljöer där det även finns möjlighet att beställa möblerna vi inrett med till sitt egna hem. Detta i kombination med våra vackra linnekläder blir en riktigt bra tror jag. Drömmen är att jag ska kunna ha en liten vinkyl och kunna erbjuda ett glas naturvin och några fina oliver så folk kan slå sig ner en stund när de ändå är här men jag tror inte det funkar i praktiken. Inte just nu.
Kanske någon gång i framtiden då hamnen är färdigbyggd och området jag jobbar i är mer likt Kødbyen i Köpenhamn….? Lite mer mat och häng blandat med butiker. Då ska jag ha ostron också. Så mysigt – tre ostron och ett glas kallt när man svänger förbi.
Nu svävade jag visst iväg, sorry. Tillbaka till vad det faktiskt är vi skapar här i den nya lokalen.

Jag har tillbringat två heldagar med att måla golvet och flytta möbler och lådor från hörn till hörn. När vår allt i allo Robert kom förbi dagen efter trodde han inte det var sant – hade jag gjort allt det själv mellan passen? Shit alltså, alltid roligt att imponera på män tycker jag, hahahaha!
Har väl flow just nu antar jag – jobbar mycket med fullt fokus på det och slappar med familj i mellanrummen. Min källare är alltså fortfarande inte städad och keramikateljén står orörd. Mina vänner ser inte röken av mig.

En sak i taget. Vi bygger ju företag här borta, skapar arbetstillfällen och bidrar till utvecklingen i vår kommun. Det är viktiga grejer!
Men snart ska jag också checka ut och ta igen mig. Har en Norge trip på gång, heldygn med mellanbror i Göteborg och har även bokat Frankrike med vänner. Så mysigt!

Ses snart igen så ska jag ge er en uppdatering härifrån steg för steg.

Kvinnokroppen, Vardag

Om mina tatueringar

Jag började tatuera mig när jag var en bit över trettio. Hade varken varit sugen eller haft något intresse tidigare men så började jag hänga med vänner om hade ganska mycket tatueringar och fick plötsligt ett blodad tand. Kanske jag skulle dekorera kroppen med något fint….

En blev två och sedan tre –  nu har jag ganska många och de flesta är på mina underarmar.

Den första är en skock fåglar som flyger över sidan på min rygg. Detta var kanske den svåraste att fota för att visa er. Men ni ser kanske att det är lite fåglar som flyger upp från min högra höft och upp på över ryggplattan. Detta är är också den jag ångrar. Kanske för att jag aldrig ser den själv och då inte skapat en relation med den.

Jag hade googlat och letat runt på Pinterest inför min första och fann då en mängd inspirerande foton på kvinnor som hade en skock fåglar som flög över armen, halsen eller ryggen. En sådan ska jag ha tänkte jag och tog med bilden till tatueraren. Samtidigt passade jag på att få ett litet ankare intatuerat i min handled för det hade jag sett att Kate Moss hade.
När tatueraren var klar med mina fåglar så sa han att jag var den tredje tjejen denna vecka som var inne och tatuerade flygande fåglar  med denna bild som inspiration. Oj, så originellt! Kände mig dum. Varför hade jag inte valt ett motiv som talade till mig och berättade en historia istället för att bara hoppa på en trend?

Och vad hände med det lilla ankaret?
Jo, det flöt ut i handleden och blev fult så tatueraren fick rädda det med att fixa en liten svala som täckte den. Ni ser på första bilden.

Pilarna gjorde jag för att jag tyckte det var fint att korsa dem – En pil kan bara skjutas iväg om den först dras bakåt. Det är en symbol för att när livet försöker hålla dig tillbaka så måste du framåt.
Versalerna är min familjs första bokstav i deras namn.

Och den fina svalan. Det finns en symbolisk betydelse i svalan också. Tycker  om detta, trösterikt:

“Hos sjömännen står svalan förutom för erfarenhet även för hopp. De visste att när det var storm så var synen av en svala ett förebud om att vädret skulle lugna sig. En annan typ av hopp gällde ett liv efter detta och själens frälsning. De trodde att om man drunknade så förde svalan den drunknades själ till himlen”

Både min man och min svåger har tatuerat sig med varsin svala efter deras bror gick bort hastigt strax innan vi födde vår mellanbror. Känns fint att bära med sig honom på detta sätt.

Fjärilen är en av de senare tatueringarna. En modig placering. Som ett smycke. Den symboliserar frihet och skörhet för mig.
En blå fjäril är oftast en symbol för tur också. När puppan blir till en fjäril visar den sina färgrika vingar och därför representerar fjärilens vingar även förvandling.

Ankaret gjorde jag samtidigt som fjärilen – den glömmer jag lätt eftersom jag inte ser den så ofta. Men vad fin den är !!
Den betyder lojalitet och stabilitet för mig.

“Vid stormigt väder är ankaret en sjömans sista skydd, ett hopp om att omständigheterna kan bli bättre.”

När jag skulle fota denna bildserie så fann jag en mängd pressade blommor i boken. Vilken mysig överraskning – måste legat där sedan sommaren 2020.
Jag har en våg under vänstra armhålan och min mans bokstav under den högra också. Ingen bild på det här. Men i detta gamla inlägg så får ni en kik. 

På vänstra underarmen så har jag Subbe Fyr. Först tänkte jag Eiffeltornet men efter samtal med min man så landade det i att välja ett landmärke lite närmre –  på min egen ort. Så det blev fyren här i Varberg. Här kan ni läsa ett inlägg om det. 

Samtidigt tatuerade jag in min äldsta sons namn i ett rött hjärta. Det är min finaste.

Ja, nu har ni fått en liten presentation kring mina tatueringar. Har ni några tatueringar eller är sugna?
Vad betyder de för er i så fall?

Jag rycker upp bildörrrar...
Trädgården, Vardag

Men välter björken över grannen?!

Jag går upp vid 07, sätter på kaffet och dricker mitt citronvatten. Glor ut på björken i trädgården. Vinden tar i och ja, det kanske är dags att göra något åt den? Kan det bli farligt?
Fick mail från grannen om att den liksom tar i hans lada bakom, speciellt nu när det blåser tio sekundmeter. Visst hade det inte gjort något om man hade tagit av minst sju meter på björken.

Men rent praktiskt – hur gör man? Det är ju hus på alla håll och trädet gränsar till fyra trädgårdar.
Bokar en arborist? Vilken tråkig utgift att lägga pengar på.

Jag smyger omkring här ute i vinden funderar en stund. Klipper mördarsniglar mitt itu och plockar mig själv en bukett.

Det är sannerligen en hel del som behöver göras så att beskära björken har inte ens kommit upp på vår lista.

Jag kan tänka mig att binda upp vindruvorna här inne istället. Känns som ett lagom projekt.

Kanske kan sticka ner en baumbupinne på sina ställen här också så inte allt bara välter av vinden.

Hm. Tar buketten och går in. Fyller på kaffet.

Idag ska jag fortsätta arbetet i min lokal – blir alldeles pirrig i kroppen av att få iordning det som min målbild i huvudet. Barnen är så stora nu och roar sig med vänner hela dagarna under sommarlovet och min man jobbar. Vilken frihet att få disponera sin tid hur  man vill och inte ha några tider att passa. Dröm.

Nästa inlägg – vill ni hjälpa mig välja? Mellan ”mina tatueringar och vad de står för” och ”blommor i trädgården”?

Ha en bra dag nu.

Entreprenörskap, Vardag

Jag väljer ofta jobb framför sociala sammanhang

Jag har tillbringat denna regniga dag i min butik –  tre knäckemackor i magen och  sommarprat i lurar samtidigt som jag målade ett golv. Blir smått besatt när jag jobbar faktiskt och kan nog jobba hur länge som helst. Så har det alltid varit ända sedan jag var ung tonåring. I disken, som städerska, utdelandes tidningar eller på restauranggolvet… Inom restaurang var det inga konstigheter med 12-timmars pass när det begav sig, så var det bara. Tidningarna delades ut om nätterna och ett tag dubbeljobbade jag med städ på natten och lunchpass på dagen. Jag älskar att jobba så det var och är verkligen inte synd om mig.

Jag väljer ofta jobb framför sociala sammanhang och har faktiskt ganska svårt att välja bort arbete. Speciellt nu när jag jobbar med mitt egna företag. Döm mig inte för det. En del gillar att läsa böcker, andra vill spela fotboll, jobba i trädgården, ut och fiska eller golfa. Är det så tokigt att ha sitt jobb som intresse?
Jag gör ju också annat än att jobba såklart – det vet ju ni som följer mig här. Det är väl bara det att jag verkligen tycker om att ha grejer att göra, ta mig framåt och att känna mig duktig antar jag.

Vad jag däremot blir väldigt trött av när det kommer till jobb är när det blir för mycket social stimulans med kollegor, följare och kunder. Det är samtalet och att hålla fokuset uppe i dialogen under lång tid som är helt utmattande tycker jag. Även fast jag tycker det är både trevligt och givande med möten såklart.
Men att jobba – sitta själv och redigera bilder hela dagen eller packa massa ordrar. No problemas. Finns inget stop i kroppen när jag är mitt i det och någon behöver ibland be mig avbryta. Så på frågan om det är trist att jobba när så många andra är lediga så nej – inte alls. Jag föredrar det här faktiskt. Jag tar lite slappa dagar med Netflix, lite gott häng med ungarna och lite sköna dagar med vandring i naturen så är livet i balans för mig.

 

recept, Trädgården

Affogato – världens enklaste dessert

En av de enklaste och godaste desserterna jag vet är Affogato.

Detta är en italiensk dessert och affogato betyder ”dränkt”. Och det är precis vad man gör – en kula riktigt god vaniljglass som dränks av en nybryggd espresso. Mums!
Jag hade vanligt bryggkaffe denna afton och det fungerar riktigt bra det också.

Att tillbringa en kväll med mjuka samtal i vårt växthus med något gott i glasen och en affogato som rundar av tidigare middag är bland det bästa jag vet. Med sovande Boris över knäna i dagbädden och då mörkret kryper in över trädgården. Till slut tänder man levande ljus och jag vill aldrig att kvällen ska ta slut.

Mys!! Vi har tagit med oss vårt backgammon till huset i Frankrike så nu måste vi köpa nytt. Vi hade helt klart plockat fram spelet denna kvällen om det funnits nära till hands…

Så testa affogato! Ni kommer inte ångra er.