Välkommen till min vlogg!
Jo, jag filmade ju vår inflyttning i huset och har nu klippt ihop första avsnittet. Håll tillgodo!
Rörlig media är ett format jag jobbat med till och från – även som inköpt tjänst då jag haft hjälp med film och klippning för att få det extra snyggt och proffsigt. Denna gång har jag filmat helt själv och knåpat ihop vilket känns både autentiskt och härligt tycker jag.
Noll smink, smutsigt hår, massa stök, ingen redigering och en hel del ”behind the scenes”. Hoppas ni gillar!
Det började med den här bilden hos Julia Hichens blogg. Jag blev besatt!
Vilket jag kan tillägga har inte hänt på väldigt länge och då talar vi om år…. Blev så besatt att jag gick helt emot mina egna principer i att returnera grejer jag köpt online till och med. Returhanteringen hos konsumenter och företag är totalt spårad och ingenting jag vill stå bakom men det snackar vi om senare tycker jag.
För nu ska vi prata om den perfekta jeansskjortan! Läs Julias blogg och följ henne på Instagram förresten. En otrolig stilförebild!
Jag klickade hem en ljus skjorta jag tyckte stämde överens med första bilden jag sett.
Men så såg jag Johanna Bradford i en mörkare denim hon köpt hos Arket tror jag. Men va? Så mycket snyggare med klassisk denim ju… Vi började skriva till varandra och hon tyckte ”min” kulör var riktigt fin också men att jag kanske skulle beställa en oversized.
Typ den här då eller?
Ja, snygg! Men om Johanna hade varit jag så skulle hon nog beställt en oversized klassisk herrskjorta.
Men ja!
Sagt och gjort. In på herrsortimentet och beställde.
Men en extra small – varför då?
När skjortan väl kom var den inte alls rymlig, klassisk och skön. Stramar den inte lite över ryggen?
Den ska ju sitta lite mer loose som på Leandra Medine Cohen. Vi har väl dock inte samma kroppsbyggnad.
Men alltså – så snyggt! Med pärlhalsband! Den gränslösa jakten fortsätter och det är verkligen inte något jag rekommenderar.
Men någonstans där ute finns den rätta!
Eller ska jag ta mig samman och vara nöjd med den här i mörk denim från herrstortimentet? Extra small?
Mina bröst känns definitivt för stora för den här.
Har tappat det verkar det som. Jag klickar hem en ny.
Och det värsta är att så här gör människor hela tiden, dagligen. Utan att tänka sig för. De klickar hem och provar, gratis frakt och gratis returer. Anställda står och packar, viker fint, lägger i kort, skriver ut fraktsedlar och bär lådor. Sedan kör lastbilar fram och tillbaka kors och tvärs genom landet för ogenomtänkta mobilköp från soffan.
När de större företagen sedan tar emot returerna är det oftast billigare att bara slänga eller bränna upp dem än att ha personal som står och stryker, viker, packar ner i snyggt emballage och in i lager igen. För mindre företag är det en enorm kostnad att hantera alla ogenomtänkta köp och returer – men det är också spelets regler.
Självklart ska man ha rätt att returnera ett plagg som inte passar – så funkar onlinehandeln. Och i den fysiska butiken också för den delen.
Det är ju inte det jag menar. Jag tänker bara på att gemene man borde se över hur de klickar hem och returnerar kläder, vara lite mer medveten helt enkelt – för allas skull.
Så jag tycker det är bra att företag tar betalt för frakt och returhantering och inte bakar in det i priset på plagget – på det sättet tänker konsumenten efter lite innan köpet. Kollar en extra gång på måtten istället för att beställa både medium och small, testa hemma och skicka tillbaka. Jag kan inte fatta att jag nu köpt två skjortor jag kommer returnera och inte betala en enda spänn för varken för frakt eller retur…. Skäms!
Men satan i gatan så lätt det är att gå emot sina ”principer” ibland. Tåls att tänka på tycker jag.
Hej där. Välkommen till min tisdag, igår alltså.
Jag hade bestämt mig för en lugn och ensam dag efter mycket jobb med lanseringen och för att det blir fullt socialt ös nästa vecka. Gäller att passa på – fylla på med åtrerhämtning när det går. Förr hade jag nog sett en sådan dag som en möjlighet att boka upp något kul med en frilansande vän eller fyllt den med massa jobb.
Men nope – inte längre.
Så inget värst spännande hände alls och det kan ju vara inspirerande nog att hänga med på – en inbjudan om att sakta ner en aning kanske? Nu vet jag ju att det är många som läser som inte är frilans och har stora barn som jag i och för sig.
Tisdagen startade som vanligt i min soffa med jobbet i knät och kaffet i hand. När barn tagit sig till skola så åkte jag till jobbet och hällde upp en stor kopp te. Det var dags att röja och städa.
Jag slängde gamla blommor och ställde vasar i diskmedel och vatten.
Visst är de otroliga! Handgjorda konstverk från Italien.
Därefter bröt jag lådor som skulle till återvinning.
En liten kik på vad som ligger på våra bord i köket. Så fint ju!
Dags att dra runt lokalen med dammsugaren.
Den är stor – nästan 300 kvadrat tror jag faktiskt. Här ska jag steama och hänga upp de nya kläderna idag?
Jag har två stora boards som jag ska fylla med aktuellt moodboard likt det på väggen som jag gjorde till förra säsongen.
Jag funderade en stund på vart nålarna var, hur svårt det skulle vara att skruva upp dem själv på väggen och vart min inspiration för att vara kreativ hade tagit vägen.
Sedan beslutade jag mig själv för at sova på saken.
Satte mig i soffan med te och tittade på systrarna Hoss på Tv4 Play istället.
Sedan blev det fart på mig. Jag hade ju ett lunchpass med Crossfit i lokalen bredvid och svidade snabbt om till träningskläder. Grymt att ha sin träning next doors.
Men snälla rara. Fattar inte varför jag inte gett mig själv detta tidigare. Crossfit kan vara bland det bästa som hänt mig. Jag lyfte tyngder för nivå blå och var mäkta nöjd.
Tillbaka till jobbet igen. Här väntade dammsugaren snällt på mig och jag åt två ägg, fröknäcke och cashewnötter till lunch. Lite fattigt ja, men det var detta som fanns till buds just där och då.
På jobbet har jag precis gjort ordning ett vackert smyckesbord för våra franska smycken. Det kommer en design som vi tagit fram själva också inom kort.
Jag packade ordning mig för att hämta lillebror på skolan.
Tur jag även har en frisörsalong bredvid. Jag behöver aldrig lämna området. Jag köpte torrschampoo och bokade browlift på vägen till bilen.
Hemma gick jag ut i trädgården för att bredså zinnia i askar. I gruset växer mängder av vallmo – funderar på att försiktigt peta upp de små plantorna och sätta dem i rabatten istället.
Dessa kom i jord.
Förresten. Denna oversized linneskjorta är otrolig! Vi kommer ha ett nytt släpp i maj och där är den med – var beredd!
Kan nog bo i den i år. Har dock en jeanskorta att hämta ut på posten också – får varva de två då.
Lyssnade på Billgren Wood i mina lurar och blev inspirerad att sätta krukväxten på matbordet. Kanske lite jord för att dölja rotsystemet bara va? Annars var det jättefint.
Satt i köket och jobbade en liten stund med en kanna te vid sidan.
Med betoning på lite. Slog över till Benjamins istället.
Grannbarnen ringde på och ville sälja majblommor. Jag köpte av alla sorter och snicksnackade med dem en stund. De undrade vad jag gjorde och vart min familj var, Ja, alla var ute på sitt med vänner och jobb.
”Men du då? Vad gör du?”
”Jag tittar mest på serier och tar det lugnt…kanske bör laga lite mat i och för sig… Tack för att ni kom förbi och hälsa hem”
Jag slängde in potatis i ugnen och hällde sedan upp ett bad. Riggade upp min dator på ett litet bord vid badkaret och plockade fram lite hudvård.
Scrub och grön mask blev det. Sedan kollade jag på The Diplomat i badkaret, åt middag med halv familj runt köksön och lade mig sedan i sängen vi 20.30. Sant!
Kollade ännu mer på serien och somnade faktiskt…
Ja, där var min otroligt spännande tisdag. Men så bra för kropp och hjärna med noll prestation och socialt umgänge.
Tack till mig själv.
Obs. Min hund var med min man denna dag, barnen var med kompisar och i skola till sent. Brukar såklart ha mer kontakt med min familj en vanlig lugn vardag.
Hej på er.
Idiotiskt nog låg jag vaken och tittade på en serie fram till midnatt igår även om jag sa redan halv nio att jag vara redo för nattning. Typiskt!
Så nu sitter jag här i soffan, tidig morgon, och känner mig nästan lite bakis av för lite sömn. Det var den nya serien Diplomat jag fastnade i – Tips!
Idag har jag avsatt tid för trädgårdsliv. Jag håller på att fylla rabatterna med kogödsel och städar bort det som inte hör hemma hos mig i år. Underbart – är så pepp på att äppelträdet ska blomma och att vinrankan i växthuset blir alldeles grönt.
Kommer jag vara sugen på keramiken i år? Vi får se – inget jag kommer tvinga fram.
Allt finns kvar. Men jag hoppas jag får lust igen så jag kan skapa mig lite stora vackra vaser för alla dahliabuketter i augusti.
Erfaren av tidigare säsong så har jag varken försått vallmo, ringblomma eller kamomill. Förra året hade dessa självsått sig något otroligt så jag har bara låtit det vara. Se här från förra året.
Allt detta är självsått. Men det blev dock en enda röra i detta land – nu har jag försökt organisera lite.
Kamomill till eget blomsterte.
Dessa vallmo har jag mängder av. Alltid lika spännande varje år att se vad som valt att hänga med mig en säsong till.
Drömmig tid det är nu – när allt ligger framför. Dahliorna står och väntar i källaren, frösådder på hela bänken i växthuset och alla pengar läggs på kogödsel. Så fint det där – tryggt på något sätt. Allt börjar om och jag får en ny chans här ute.
Är ni också pepp på säsongen i Trädgården eller hur är status för er? Här står det att sista frostrisken har passerat i Halland så egentligen kan man ju plantera ut – kan man lite på det tro?
Jag läser Natten av Sara Gordon med dubbla känslor och jag har svårt att ge en objektiv recension kring de sidor jag tar mig igenom. Det blir som när min man och jag diskuterar vissa saker som rör mig personligt, då hettar det liksom till inom mig och han kan säga ”nu backar vi, det går inte att prata med dig om detta för du är för känslomässigt engagerad”. Jag har svårt att läsa boken utan att gegga runt mina egna erfarenheter av att leta runt efter ett barn om nätterna.
Natten är en bok som handlar om en förtvivlad mamma som letar efter sin dotter.
Dottern har diabetes och varje fylla innebär dödsfara. Till slut blir hon tvungen att ge upp och gå och lägga sig, bara för att upplevelsen ska upprepas dagens efter. ”Det kommer en punkt där allt är gjort och ingenting finns kvar förutom natten. Du lever eller är död, jag vet inte förrän du hittas eller låter dig hittas, det är med den tanken jag måste gå och lägga mig, ingenting är i mina händer.”
Maktlösheten, rädslan och besattheten över att få kontroll över situationen är förlamande. Känner igen mitt egna föräldraskap så mycket och jämför mig en hel del med mamman som är besatt av att ha koll på dotterns insulinnivå så att flickan överlever och hur flickans bara driver längre och längre ifrån henne tills hon tappar kontrollen över situationen helt. Med en tonåring som bara går rakt ut i mörkret, mot det destruktiva utan att bry sig om några konsekvenser i huvudtaget gör mamman sjuk. Detta är en bok som berättar starkt och sårbart om hur det är att vara medberoende till ett barn som lever med en kronisk sjukdom, hur föräldern fasansfullt balanserar på snöret mellan barnets liv eller död och greppar efter halmstrån. Ringer, letar, bönar och ber. Hur medberoendet tar över övriga liv och utplånar dig själv. En stark skildring av föräldraskapet och hur långt man går för sitt barn, om hur situationen leder till en utbränd mamma som inte längre klarar av att ha dottern hemma. Om hur skam och skuld från tidigare liv flåsar i nacken.
Boken är skriven med målande och gripande text som får hopplösheten att växa i bröstet – detta är en roman som bygger på verkliga händelser , men det är det först och främst en roman, skriven helt utifrån den oroliga mammans perspektiv, ”hon som försökte hålla allt i sina händer”.
En fantastisk bok och en varm rekommendation.
Har ni läst?
”when we talk about mortality we are talking about our children”
Joan Didion
