Omslag till boken – vilket blir det?

Ni som följer mig på Instagram har säkert redan sett det här idag. Jag presenterar tre olika förslag som omslag till min bok och frågar vilken som är er favorit.
Detta väckte otroligt stort engagemang i kommentarsfältet och sist jag kollade hade jag runt 2000 kommentarer. Ja, två tusen. Du läste rätt!
Så kul!

De flesta tycker mest om ovan omslag då jag kollar in i kameran och har det uttryck jag ofta har på mina foton jag publicerar på Instagram. Jag kan förstå att många gillar detta – det gör jag också.
Jag gillar framför allt ljuset och färgerna. Fotot känns inbjudande, glatt och talar också för energi, stolthet och kraft  – jag har ju valt titeln ”Livskraft” till boken så den passar väl in i detta.

Livskraft för mig kan också vara att landa och ta en paus i görandet – vila och njuta i nuet utan prestation med sin bästa vän vid sin sida. Det talar detta uttryck för tycker jag.
Jag tycker mycket om det vilsamma i detta foto.

Det här fotot är coolt tycker jag. Det visar att jag är på språng och grejar i min trädgård. Men det känns också lite hemlighetsfullt – man blir nyfiken känner jag.
Eller vad vet jag… Jag har levt med dessa bilder så länge nu så jag vet kanske varken ut eller in.

Jag slogs av hur intressant det var att ta del av all feedback kring fotona. Jag tar inte alls illa vid mig – missförstå mig inte. Jag älskar alla tre och är jättestolt över dessa förslag.
Men jag bad om att få veta vilken som var följarnas favorit och fick på köpet massa feedback om vad de tyckte om fotona – både ros och ris. Det var väldigt intressant och roande att ta del av. Verkligen kul med detta engagemang och jag uppskattar det verkligen.
Nästa vecka går det att förhandsboka boken – så pepp på detta.

Livskraft från trädgård och hav – en kreativ trädgårdsbok utan pekpinnar – om att landa i det gröna och finna lust och känsla snarare än att få de perfekta rabatterna. Min förhoppning med
denna bok är att den på något sätt ska bidra till människors välmående och att vi blir fler som kan hitta källor till kraft, stöd, hopp och glädje i vår närmaste natur.

 

Fråga aldrig om Marianne – vad tyckte vi?

Jag läste ut Fråga aldrig om Marianne av Carolina Neurath för ett tag sedan och nu känner jag mig redo att sammanfatta upplevelsen.

Vilken oerhört sorglig tragedi – blir så ledsen för alla inblandade. Det är Carolina som skrivit om en familjetragedi som ägde rum på 60-70-talet. Det hela mynnar ut i den tragiskt dödsfall av en ung flicka.
Boken handlar om Ingrid och hennes längtan efter ett större mer äventyrligt liv än det hon har på gården i Småland. Ingrid är en rastlös och vacker kvinna som efter ett kort äktenskap lämnar Sverige och flyttar till Frankrike. Här möter hon Pierre och han är hennes stora kärlek – tillsammans får de dottern Marianne. Mannen inleder en relation med en annan kvinna och Ingrids svartsjuka vet inga gränser.

Som liten hörde Ingrid sina föräldrar gräla en gång och snappade upp orden ”Ingrid är en ond flicka”. Så fruktansvärt det måste vara att få höra ens föräldrar säga så.
Ingrid beskrivs som egoistisk och känslokall i boken och det smärtar mig  – jag tycker mest synd om henne då hon verkar ha svårt i sociala situationer och lida av stor psykisk ohälsa.

Genom dagböcker, farfaderns anteckningar och återberättade episoder försöker Carolina Neurath bena ut Ingrids öde och återberätta sin släkts mörka hemlighet. Jag tycker språket i boken är riktigt bra och dramaturgin är gripande och tar läsaren framåt. En bladvändare helt klart. En bra bok.
Men som sagt – en stor klump i magen över att inte Ingrid fick den läkarvård och stöd hon uppenbarligen behövde.

Vilka är ni som var med och läste denna gång? Och vad tyckte ni?

Jag har lite förslag på nästa bok – tar detta med er inom ett par dagar.

Snubbla på målsnöret – bloggens framtid & satta mål

Jag började samla ihop inlägg från 2021 för att göra en sammanfattning av mitt bloggår. Måste erkänna att jag var ”on fire” i början av förra året och jag hade så himla fin strategi –  intressanta ämnen som skulle följa med under året i följetonger, tydliga kategorier och en hunger efter att skapa en ännu mer givande dialog med er läsare.
De teman jag ville satsa på mest var Kvinnokroppen, Entreprenörskap, Trädgård och Bokcirkeln. Jag var sugen och redo för att skapa ett ännu mer relevant och härligt bloggforum för er att besöka.

På vårkanten landade bokprojektet i mitt knä och KLco’s verksamhet expanderade fortare än jag räknat med. Mina högt flygande planer om att boka upp kvinnliga kreatörer för intervjuer om kvinnokroppen bromsades och det var ganska svårt att läsa regelbundet då jag hade min egen bok i huvudet hela tiden. Man kan väl säga att jag snubblade till där lite och kröp i mål med mitt bloggår vid årsskiftet…

Ja, så kan det gå. Jag tyckte jag gjorde ett bra jobb med bloggen trots allt men jag höll verkligen inte den nivån jag önskat och jag tycker det är trist att inte kunna leva upp till mina egna förväntningar. Läxan jag tar med mig är såklart att jag inte kan fylla mina arbetsdagar med ett extra projekt när de redan är maxade –  i så fall måste jag stryka något eller ta in mer hjälp.
Men det kluriga är att mitt arbete är uppbyggt kring mig som person och det är väldigt många arbetsuppgifter jag inte kan leja ut.

Jag hade möte med min närmsta kollega igår och tillsammans gick vi igenom året för att hon skulle kunna avlasta så mycket som möjligt och hjälpa mig styra upp. Efter ett tag tittade hon upp ur exceldokument, kalendrar och listor på skärmen och sa ”Kristin, det känns som att du behöver klona dig, hahaha…”.

Hm. Så vill man ju inte börja året. Börja i uppförsbacke – fy tusan. Jag måste ha massa lediga dagar för trädgård, bad och vila i år. Framför allt vill jag få revansch på bloggen – den ska få min varmaste omtanke, min kreativitet och all kärlek i år.
Så här krävs planering och prioritering. Funderar på att förbereda mer och tidsinställa. Elsa Billgren släpper till exempel alltid sina inlägg väldigt tidigt på morgonen vilket gör läsaren van vid att det alltid finns ett nytt inlägg publicerat när de vaknar. UnderbaraClara är också konsekvent och väldigt produktiv. Jag gillar också deras bloggar för dess levande kommentarsfält – ibland går jag tillbaka till deras inlägg bara för att ta del av dialogerna som utspelas i bland kommentarerna. Funderar på hur jag själv skulle kunna skapa detta engagemang – det är ju kul och givande för alla som kommer hit.

Om ni skulle välja en tidpunkt på dagen för ett nytt inlägg – vad hade ni valt då? Och vilka ämnen vill ni att jag fokuserar på mest under 2022?
Jag ska verkligen göra mitt bästa för både er och min egen skull för att detta ska vara en mjuk och givande plats att landa på. Kram och tack till er som kikar in och ett stort tack för att ni då och då lämnar avtryck.

Bilden till inlägget är från 20 januari förra året och tillhör serien Kvinnokroppen – del 1 -Vad händer i kvinnans kropp då vi åldras?

”Men vad är det här?

Vad händer egentligen i kvinnans kropp då vi åldras?
Ni som följer mig regelbundet vet att jag sovit riktigt dåligt det senaste året.
Jag har fått svarta hår som växer ut ur hakan, är extremt känslig mot socker och kaffe, känner mig otillräcklig och har ångest. En gång i månaden så blir jag dessutom helt personlighetsförändrad. Det destruktiva varierar i styrka men vissa månader är verkligen skrämmande. Vem är jag?!
Då kan jag skicka sådana här sms till den jag älskar mest i hela världen. Vem skriver så? Varför får jag världens flyktbeteende och inte vill vara med längre?
Hur står min man ut?

Vad händer?”
Läs fortsättningen här.


Ett inlägg som skapade mycket igenkänning och engagemang i kommentarsfältet.
Här kan ni ta del av alla inlägg under kategorin Kvinnokroppen.

Älskade smycken

Min mamma gav mig ett litet hjärta från Svenskt Tenn i julklapp. Detta ska jag ställa på nattygsbordet och lägga mina smycken i över natten. Så fint och bra – precis vad jag behöver. Vissa smycken har jag på mig dygnet runt men andra tar jag gärna av mig då jag hoppar in i bastun, jobbar i trädgården eller sover. Dessa ovan till exempel.

Ska vi kika lite på vad jag alltid bär?

Jag har alltid på mig förlovning- och vigselring. De är enkla klassiska guldringar med en diamant. En gång tappade jag diamanten och var tvungen att sätta dit en ny – gör aldrig om misstaget att gå och kolla fattningen då och då. Fy bubblan vilket onödigt och dyrt misstag.
Jag har också på mig två armlänkar i guld samt mitt egendesignade guldhalsband med fem små pelargonblad på tråd.

Just nu använder jag gärna Lugots smycken. Det är min vän Johanna som ligger bakom dessa vackra och det är hon som hjälpt mig med grafisk design, logga osv för KLco. Hon älskar förpackningar och det kan man verkligen se när man köper hennes smycken. Kolla halsbandet jag gav mig själv i julklapp – det kom i denna lilla ljusgula ask som man öppnar locket  på i sidan och i asken låg en liten gyllene sammetspåse med loggan på. Otroligt snyggt och lyxigt. Den här får bo kvar i badrumskåpet där jag förvarar smycken jag använder vid festliga tillfällen.