Jag har alltid uppskattat att resa iväg vid högtider. De är laddade med förväntningar, relationer och traditioner vilket gör de flesta trygga och glada men har motsatt effekt på mig. Hade min familj propsat på att fira traditionellt i Sverige hade jag givetvis gjort det bästa av situationen och säkert haft det jättetrevligt. Men slipper som sagt om jag får välja själv.
Vi firade midsommar med mysig frukost, en dag på stranden, fiske och nyfångad fisk till lunch. Vi hade inte fått napp men lunchrestaurangen med denna utsikt hade dagens fångst på menyn.
Jag badade fem gånger. Och läste länge på både rygg och mage. Nu är jag både salt och härligt trött. Det blir grill och jordgubbar efter vi tagit promenaden förbi åsnan.
Det är så himla fint att vara här och jag känner mig tacksam från topp till tå. Hur ser er midsommar ut?
Jag läste den här texten hos Eva Röse – kanske någon av er som också tilltalas av detta. Stor kram
Jag har åkt ifrån doftande rosor och kaffe på kökstrappen till att landa med en bok på min franska terass. Boris fick följa med och han njuter för fullt av all familjetid.
Minns ni det här inlägget om Kärlekens språk och olika perspektiv. I söndags var det 20 år sedan jag och min man träffades och han hade verkligen tagit fasta på det test jag gjort och skickat till honom via mail. Lite tips och hjälp på traven om vad jag uppskattar mest och så dök han upp med detta i gåva. En total överraskning för vi var mitt uppe i barnens firande av födelsedagar, arbete och förberedelser för resa. Då betydde det såklart extra mycket när han ändå prioriterade mig och vår relation. Genomtänkt och personligt. Så fint!
Boken är nästan färdigläst och broschen hade jag på mig igår. Skumpan tar vi på en klippa i solnedgång i Sverige senare i sommar.
När jag reste var hela trädgården full av gigantiska knoppar av vallmo. De går i blom just nu i alla dess olika kulörer.
Jag kommer missa hela blomningen och sedan kommer det bli en risig historia här i trädgården. Tur att jag har ordentlig hjälp i år med både uppbindning och omplantering. Kanske några av dessa plantor kommer ner i jorden när vallmo och blåklint dras upp. Har ni också mycket vallmo?
hur gör ni efter blomning?
Jag brukar låta en del frökapslar stå kvar med drar upp och klipper bort det mesta för att ge resten av plantorna utrymme. Efter vallmo så är det ju Tagetes tur tänker jag.
Utanför växthuset har jag gjort det lätt för mig och planterat kryddor, krasse och annat ätbart i krukor och lådor som får stå i olika nivåer. Det blev frodigt och härligt. Inne i växthuset växer tomater, gurka, zucchini, krasse och tagetes. Ser fram emot att se hur trädgården växt när jag är åter i Varberg.
Nu är det dags att skriva det tredje inlägget om min träning och kanske det viktigaste. Om hur träningen får mig att må.
Jag tänker att vi är många kvinnor som bär runt på ganska komplicerade relationer till våra kroppar. Orsakerna kan vara många. Kanske är det uppväxten och dess hemförhållanden, skoltiden med allt från gymnastik till betygsättning i utseende bland klasskompisar, medias starka påverkan, destruktiva upplevelser eller den egna dömande blicken i spegeln. Jag har gått igenom tunga upplevelser med min kropp. Våld och sexuella övergrepp under ett antal år som satte spår. Den egna blicken på mig själv efter upplevelserna var att jag var äcklig och inte värd att älska. Jag har också känt mig väldigt korkad över att ha råkat så illa ut i livet och det har liksom satt sig i hela systemet – för har man dålig självkänsla överlag så ligger en destruktiv syn på kroppen nära till hands. Kroppen har känts missbrukad och jag har svikit mig själv.
För tjugo år sedan träffade jag min nuvarande man och har arbetat aktivt med trygg självkärlek sedan dess. Men det är inte självklart – det är ett pågående arbete varje dag.
När jag började träna crossfit för ett och ett halvt år sedan hade jag ingen aning om att träningen kunde bygga upp min glädje och självkänsla inombords – inne i själen. Jag som trodde jag skulle bygga muskler.
Det är som att jag sakta läker mig mig själv då jag ger kroppen vad den behöver och tar hand om den. Det har pågått några år med kalla bad, vandring och bastu. Att därefter lägga till Crossfit som är en funktionell högintensiv träning var en riktigt bra kombination för mig. När träningen tog fart och jag fann bra rutiner så spillde de positiva effekterna även över på resten av livet.
Men vad har förändrats då?
För att jag skulle kunna satsa på det mål jag gett mig själv vid början av 2023 så var jag tvungen att prioritera. Jag har alltid valt mitt arbete efter familj vid alla tänkbara tillfällen så det var en lärorik förändring att planera in träningen först och jobbet sen. Det har fått mig mer avslappnad och inte så prestationstyrd. Det har dessutom varit lärorikt för mig att vara nybörjare på Crossfit – att vara okunnig, otränad och sårbar har gjort mig ödmjuk och tacksam.
Första tiden var hemsk, något annat kan jag inte påstå så här i efterhand. Träningsvärk från helvetet och den jobbiga känslan av att vara nybörjare och inte kunna snabba på den här processen – det fanns inga genvägar till att bygga upp kroppen. Men efter hand kände jag musklerna när jag gick i trappor eller lyfte saker. En otroligt tillfredställande känsla.
Träningen har gjort mig gladare. Mer stabil i humöret. Jag sover bättre och har nästan helt prioriterat bort arbete kvällstid till förmån för sömn. Min hud har mer lyster och elasticitet. Jag har fått en bättre hållning och äntligen lite rumpa. Jag har skapat mig själv ett intresse utanför arbetet. Jag har fått nya bekantskaper. Min inställning till mat har förändrats och jag äter jättemycket. Min mage är mer stabil. Jag har fått en större förståelse för kroppen – energi, rörelse, förbränning och vila.
Är så himla stolt och imponerad över allt kroppen klarar av. Och vad den faktiskt tagit mig igenom.
Så kontentan är att jag har inte bara fått magmuskler utan förbättrat min livssituation avsevärt, gett mig själv förutsättningar att leva stark länge samt är en bra förebild för mina barn. Dessutom har jag fått med min man till gymmet så vi delar numer detta intresse. Nu är det inte ovanligt att vi går och lägger oss tidigt om lördagen till förmån för morgonpasset söndagen efter.
Har ni liknande upplevelser? Dela gärna så kan vi inspirera varandra.
Det sorgligaste är att lämna alla blommande rosor.
Jag är uppe redan 04.55 denna morgon. Sitter vid köksön med mitt kaffe och försöker vakna samtidigt som jag skriver till er. Jag ska skjutsa min far till sjukhuset i Halmstad och därefter har jag en lista att följa innan klockan slår tolv och bilen går neråt genom Europa.
Så mycket som händer om dagarna nu så jag vet inte ens vart jag ska börja. Veckan som passerat är den mest intensiva på hela året då vi har flera barn i familjen som fyller år och alla slutar skola, det är också alltid mycket arbete innan semestertider och så behöver jag komma ikapp överallt så vi kan åka iväg till Frankrike utan att lämna ett kaos bakom oss.
Vår äldsta har fyllt 25 år och nu var det vår 18-åring som skulle firas. Det blev en rolig fest här med hans vänner på lördagen – burgare och poolbad vid midnatt. Att ha stora barn är fantastiskt tycker jag.
Flammentanz och New dawn är de som blommar rikligast. Två stora buskar växer på båda sidor köksentrén och doftar ljuvligt mär jag passerar.
Jag har tackat ja till en grej som äger rum om ett halvår men själva uppdraget gör redan att jag har svårt att äta. Då vet man att det är en ordentlig utmaning. Hoppas ångesten går över och att jag landar i att detta kommer gå strålande. Annars kan det ju va. Så dumt att gå runt och vilja spy så fort man tänker på det. Hahaha. Jag tänker att jag sätter mig och skriver ner min vision och skapar moodboards och en plan i bilen ner mot Frankrike. Och då kommer nog bitar falla på plats. Håll tummarna för mig.
Nä. Nu måste jag sätta mig i bilen och köra. Önskar er en riktigt fin vecka nu så hörs vi snart igen. Jag ska ladda bloggen med massa härliga inlägg under den långa bilturen idag så jag nog kan ta ledigt de första dagarna i huset.
Idén till ett eget magasin såddes för många år sedan. Jag ville berätta en historia, likt jag gör på bloggen, fast i ett printat format. Att den skulle komma sommartid var en självklarhet eftersom jag bor i en sommarstad och har min högsäsong just då – jag får också mest frågor om Varberg som stad under denna tiden på året och då kan ett magasin vara ett bra verktyg.
Jag ville att den skulle innehålla en hel del tips om mina favoriter i Varberg med omnejd, lite berättelser om vår historia, platsen vi valt att vara på, vår produktion och vart vi finner vår inspiration till vårt arbete.
Jag har frågat runt i mitt nätverk om vem som kan skapa detta till mig. Jag skriver ju texterna själv och tar även bilderna på egen hand så det var själva ihopsättandet av dokumentet jag behövde stöd i. Insåg att detta kunde bli både dyrt och rätt omständigt – överallt jag vände mig så rann det alltid ut i sanden och så gick det ett år till… och ett till…
Jag var såklart beredd på att betala trycket av magasinet själv och tänkte att nu i år – Nu kör jag! Jag får bannemej klura ut hur man gör det själv i InDesign. Min man hittade en passande mall på nätet som jag laddade ner så jag slapp bygga sidorna från noll – han sökte på ”fashion magasin template InDesign Free”. Tips!
Därefter la jag in mina bilder, skrev texterna och la till rubrikerna.
Jag var sen. Magasinet skulle såklart varit klart för två månader sedan då jag började prata om vår ss24 och definitivt funnits till hands då alla ordrar gått väg efter våra tre släpp det senaste. Men ja, ja… Nu blev det inte så. Nästa år ska jag vara ute i god tid.
Samma dag som jag skulle skicka allt till tryck gick det upp för mig att jag behövde skriva något mer om te. Så jag tryckte in lite bilder och text om hur man gör kallbryggt te och så skickade jag in dokumentet. Då återkom tryckeriet till mig och sa att det funkar ju inte – ”du kan inte lägga in bara ett uppslag för då blir det ojämnt antal papper i tidningen för att kunna trycka”
Men ah – snabbt som tusan la jag till ett till uppslag med bilder bara och skickade in. Då hörde de av sig och sa att nu blir magasinet väldigt dyrt på grund av att antalet uppslag inte synkar med storleken på pappret de skär ifrån och så vidare…
Det är det här som blir krångligt när man gör något man egentligen inte behärskar och inte kan något om. Utbildade människor och folk som arbetar med detta fattar givetvis men är man helt ny så har man ju ingen aning. Men skam den som ger sig. Jag blundade och tänkte att det får vara värt den stora pengen för nu har jag haft denna vision så många år och lagt ner allt arbete. Blundade och sa okej, vi kör!
Det är något alldeles särskilt när man ser sina bilder och texter i tryck så här. Sociala medier bara brusar förbi med alla intryck och allt man skapar blir ett virrvarr som blandas upp och scrollas bort. Här kan man bläddra länge och kanske låta magasinet ligga framme. Det är fint på både omslag och baksida för detta ändamål. Jag kommer ge ut det gratis till alla som beställer i butiken och också ge till alla besökare i butiken – lägger in som produkt i webshopen också för noll kronor så får man bara betala frakten om man vill ha ett exemplar skickat till sig.
Sådärja! Äntligen i mål och kan klappa mig själv på axeln för att jag genomförde ett projekt som ingen alls hade en föväntan på att jag skulle göra. Bara. jag. Och dessa projekt skjuter man ju så gärba och lätt bara på framtiden. Inte sant?
