Åh – nu skjuter jag upp igen.
Jag har en viktig sak att skicka in men vevar runt i prestationsångest och gör allt annat istället. Har målat ett rum, grejat i trädgården och fixat med massa andra arbetsuppgifter som inte alls är lika viktiga som just denna. Det är som om jag tar sats inom mig liksom.
Till slut drog jag till och med på träningskläderna och utövade ett riktigt svettigt träningspass för att bli klar i skallen.
Måste vara snäll mot mig – detta är faktiskt min arbetsprocess för att kunna prestera, så jag måste lita på vägen dit. Jag kommer skicka in dokumentet – jag är ju för böveln snart klar… men nu bloggar jag visst istället…
Igår var mitt första träningspass sedan jag blev sjuk i Covid. Jag ska inte trötta ut er med att prata om min träningsvärk idag men jag kan dock säga att denna fysiska aktivitet gjorde under för min energi. Jag var så pigg under kvällen så jag gick runt och funderade på om jag kanske hade druckit kaffe efter lunch…
I alla fall. Träning kommer inte naturligt för mig – så som det ofta gör för min man. Han längtar efter att cykla, simma, löpa, surfa och lyfta dygnet runt.
Medans jag är en sådan som gärna hittar en ursäkt för att slippa. Jag började träna regelbundet för några år sedan och jag kan inte nog hylla detta beslut om att börja ta hand om min kropp.
Men jag tycker det är lite svårt att skriva om det – jag vill så gärna att detta ska var en mjuk plats där man inte känner sig stressad och pressad. Det kanske blir ett kroppsfokus som triggar vissa om jag skriver om träning? Men jag uppskattar ju själv att ta del av till exempel Underbaraclaras inlägg om hennes hälsoresa.
Vill ni att jag delar mer om vardagsträning och vad som får mig motiverad?
Jag växte upp i en tid och i en familj som hade väldigt stort fokus på vikt och det var ganska så osunt faktiskt. Jag var förvirrad och väldigt destruktiv. Svälte mig själv vissa dagar, hetsåt andra och fick sedan dåligt samvete – jag byggde upp ett självhat.
Så skevt och sorgligt.
Jag tränade inte kroppen så mycket under min uppväxt – dansade i omgångar under tonåren i och för sig och där byggde jag viss styrka och flexibilitet. Här hade jag dock stor prestationsångest, hade ont i magen varje gång jag gick till träningen och avslutningarna var en mardröm då alla föräldrar skulle titta.
Jag skulle vilja haft med mig mer yoga och meditationsövningar från min uppväxt – jag tror detta är bra verktyg att ha med sig i livet. Där finns noll prestation – bara kärlek till kroppen.
Eller någon konditionsträning – allt utom lagsporter och och träning där någon dömer mig för min prestation. Får ont i magen bara jag tänker på det. Vill bara springa själv i skogen och inte låta någon se.
Jag försöker verkligen avdramatisera kroppen och vill bara att den ska vara stark, trygg och bära mig genom livet. Att hata på sin egna kropp är bland det mest destruktiva tänker jag. Är så himla glad över alla grymma kroppsaktivist-konton på sociala medier som hjälper oss alla och breddar normen, att vi får se olika sorters kroppar porträtteras i media är fantastiskt.
Nu ska jag gå tillbaka till mitt dokument men innan dess lämnar jag er med tips.
Ett vanligt träningspass kan se ut så här för mig –
– 20 minuter löpning
– övningar med kettleball för rygg, armar, höftparti, lår och bål
– övningar för mage, rygg och armar med boll, typ 6kg
– avslutar med några solhälsningar och yogapositioner för att dra ut musklerna.
Jag försöker få till minst fyra sådana här pass i veckan. Finns riktigt bra tutorials på Youtube.
Nu har jag ju inte tagit några bilder på detta men om ni är sugna så kan jag visa.
Jag tycker Alexandra Pizzoni är väldigt inspirerande och får väldigt många tips – kolla denna film.
Även Ebba von Sydow delar väldigt bra träningtips på Instagram.
Ha en bra dag.
